”Att få sin tröja upphissad i taket tillsammans med HV71:s största hjältar var ett mål och en dröm som Stefan hade under sin karriär. Det innebär ett fint bevis på att han betytt så mycket för klubben, som betyder så mycket för honom. Sedan önskade vi alla att den här dagen skulle komma om tio, kanske femton år, och att Stefan själv skulle få stå här nere och lyssna på jublet och ta emot era hyllningar. Men jag är helt säker på att Stefan är med oss i dag och att han är mycket stolt och hedrad. Troligtvis kommer han även att avsluta denna ceremoni med en bejublad segerdans. Jag vill å Stefans vägnar tacka alla inom Hv71:s organisation, spelare som ledare, och er HV–fans för att ni stöttat och gett Stefan chansen att bli den målvakt han blev. Han skapade sig en hyllad och framgångsrik karriär, toppad med rekord, utmärkelse och medaljer. Och jag vill tacka Stefans mamma Anita för att han blev den fina, omtänksamma och ödmjuka människa som han blev. Han var en väldigt mycket omtyckt medmänniska, en älskad make och en underbar far. Detta tillsammans gjorde att när Stefan var tvungen att lämna oss var det som en väldigt lycklig människa. Jag vill även för egen del passa på att tacka alla er inom HV71:s organisation och er fans för all värme och stöttning ni gett oss. Med all er kärlek kommer Stefan för alltid att leva kvar. Stefan lever även kvar i de två finaste gåvorna han gav mig, våra söner, Herman och Harry. Tröja nummer ett kommer aldrig att spelas i HV71 igen. Men jag har en känsla att det i framtiden kommer finnas matchtröjor med namnet Liv på ryggen.”
så fint, satt och grät ja med :(
SvaraRadera